Stroke
Jag har visst glömt att berätta om min stackars farfar som för ca 2,5 veckor sedan fick en stroke.
Han föll ihop. Tappade talet, en del av förståndet och var till en början förlamad i hela högra kroppshalvan (vilket försvann på bara ett par dagar).
Han som alltid varit världens socialaste människa kan nu inte uttrycka sig i ord. Till en början under första veckan var han förkrossad och grät mest hela tiden. Nu är han sig själv igen till humöret i alla fall. Han babblar på med sitt eget språk som ingen förstår, skrattar och visslar som alltid. Skojar med sjukhuspersonalen och sina grannar.
Jag tror att han kommer långt på sin inställning och sitt humör.
De har träning med honom varje dag och han gör framsteg. Igår började logopeden (talpedagogen) att jobba med honom också. Återstår att se hur mkt av talet som kommer tillbaka.
hoppashoppashoppas...
Kort om stroke:
Stroke är ett samlingsnamn på hjärninfarkt – blodpropp i hjärnan – och hjärnblödning. Stroke kan bli mycket allvarligt och måste omgående behandlas på sjukhus.
Förutom de direkta följderna av hjärnskadan, till exempel förlamning och talsvårigheter, finns även andra följder av stroke som kräver behandling, som exempelvis:
*Depressioner
*Blodproppar
*lunginflamation
Rehabiliteringen är ofta den viktigaste delen av behandlingen. Den sker dels på sjukhus och dels i hemmet. Många olika yrkesgrupper arbetar tillsammans, till exempel läkare, arbetsterapeut, sjukgymnast och logoped.
Det allra värsta är när han försöker prata med en och man inte förstår. Varje gång jag är där på besök så försöker han säga något till mig, samma sak varje gång och jag förstår ju så klart inte ett ord... vad gör man liksom, nickar och håller med om något man inte alls vet vad det handlar om.
Krya på dig lilla farfar!
/Sofia
