kanske
Hatar just orden kanske, vet inte och nej... Hatar att inte veta, vill ha en plan för allt. Detta gäller nästan allt som händer i livet. Från att köpa något litet i en affär till stora händelser och beslut. Allt stämmer mkt bra med min personlighetsanalys som jag gjorde hos jobbcoachen här om veckan!
Jag måste ha ett väldigt kontrollbehov. Skriver listor på allt som jag ska göra för att det ska bli rätt, vill veta NU inte sen. Är grymt rädd för att misslyckas eller att bli besviken.
Att inte veta, inte ha kontroll är jobbigt. Det kan göra mig arg, ledsen, besviken, ångest, stressad och deprimerad.
Ganska känslig skulle man kunna säga... och JA det har jag märkt på senaste tiden.
Min smärttröskel är väldigt hög, men inte min "känslotröskel".
Jag gick med gallsten i flera veckor (det sägs att gallstenssmärtor är bland det värsta man kan känna), men jag klarar inte av att säga hejdå utan att fälla några (läs många) tårar när jag åker ifrån mitt <3. Även om jag vet att vi ses snart igen.
Andra exempel på detta. Hittar jag något som jag verkligen vill ha.. så tänker jag inte efter särskillt länge utan är väldigt impulsiv i det läget. Det går liksom inte att vänta och tänka över saken utan det ska ske på en gång! Ibland är det bra och ibland mindre bra...
Slutsatsen av detta högst personliga, röriga och kanske helt ointressanta inlägg... Jag kanske ska börja tagga ner lite och gilla läget i vissa situationer och inte handla så impulsivt. Släppa taget lite om mitt kontrollbehov. Vänta. I vissa fall och till viss del acceptera "kanske" och "vet inte"... även om jag verkligen inte gillar det. Inte tänka så mycket.
Jag har nog någon slags diagnos :P....
Slut och här sätter vi punkt för detta.
/S
Jag måste ha ett väldigt kontrollbehov. Skriver listor på allt som jag ska göra för att det ska bli rätt, vill veta NU inte sen. Är grymt rädd för att misslyckas eller att bli besviken.
Att inte veta, inte ha kontroll är jobbigt. Det kan göra mig arg, ledsen, besviken, ångest, stressad och deprimerad.
Ganska känslig skulle man kunna säga... och JA det har jag märkt på senaste tiden.
Min smärttröskel är väldigt hög, men inte min "känslotröskel".
Jag gick med gallsten i flera veckor (det sägs att gallstenssmärtor är bland det värsta man kan känna), men jag klarar inte av att säga hejdå utan att fälla några (läs många) tårar när jag åker ifrån mitt <3. Även om jag vet att vi ses snart igen.
Andra exempel på detta. Hittar jag något som jag verkligen vill ha.. så tänker jag inte efter särskillt länge utan är väldigt impulsiv i det läget. Det går liksom inte att vänta och tänka över saken utan det ska ske på en gång! Ibland är det bra och ibland mindre bra...
Slutsatsen av detta högst personliga, röriga och kanske helt ointressanta inlägg... Jag kanske ska börja tagga ner lite och gilla läget i vissa situationer och inte handla så impulsivt. Släppa taget lite om mitt kontrollbehov. Vänta. I vissa fall och till viss del acceptera "kanske" och "vet inte"... även om jag verkligen inte gillar det. Inte tänka så mycket.
Jag har nog någon slags diagnos :P....
Slut och här sätter vi punkt för detta.
/S
Kommentarer
Postat av: Louise
Det låter som vi har något gemensamt ;)
Postat av: Hille
Du jag kan säga dig att vi är lika där, jag kanske har en något mildare form av just den här diagnosen än dig men jag har den likväl. Men jag kan glädja dig med att det går att öva bort!! jag har blivit väääääldigt mycket mer ostrukturerad sen jag flyttade hit ;)
Trackback
